Liten var på argt humör. Levde om och slog i kras, Slängde, flängde, skrek och tjöt, Bräckte, knäckte, bu och hu då…. ”Gode Gud.” sa Stor, ”vad är det nu då?” Liten sa: ”Det är en arg Liten du ser och ingen älskar mig mer.”
”Å Liten!” sa Stor. ”Arg eller ej, Vad som än händer älskar jag dig.”
-
Liten sa: ”Men om jag var en björn då, säg, Skulle du älska mig, bry dig om mig?” ”Så klart,” sa Stor, Björn eller ej, Vad som än händer älskar jag dig.
-
” Liten sa: ”Men om jag blev en insekt, typ, Skulle du älska mig, krama ett kryp?” ”Så klart,” sa Stor, ”Kryp eller ej, Vad som än händer älskar jag dig.”
”Vad som än händer?” sa Liten…
-
”Om jag ….var en krokodil, plötsligt en dag?” Stor sa: ”Då skulle jag ge dig en kram som förut Och sen stoppa om dig, när dagen var slut.”
”Men nöts kärleken ut? Går den sönder?” sa Liten. ”Kan man lappa och laga den om den är sliten?” ”Å hjälp,” sa Stor. ”Vem vet sånt bestämt? Jag vet bara att jag ska älska dig jämt.
-
” Liten sa: ”Men när vi dött och inte finns och så, Älskar du mig då?
Kan kärleken bestå?” Stor höll om Liten hår och de såg genom sitt fönster, Såg på månens sken och tusen stjärnors mönster. ”Liten, se på alla stjärnor som gnistrar så, min vän. Och minns att några dog för mycket länge sen.” ”Där gnistrar de i natten, de som en gång var. Kärleken är som stjärnor: Den finns alltid kvar!”
-Debi Gliori
